Saker tjejer som killar att göra

Jag tror jag är rasist..

2020.08.04 22:52 poliwhirligigsaw Jag tror jag är rasist..

..och jag vill verkligen inte vara det. Men det kan inte hjälpas ibland.
Vart jag än går är det samma sak: invandrarkillar som står och stirrar ner en, röker och spottar och skriker på varandra och andra. Det blir så tröttsamt så fort och oavsett var man är i Sverige känns det som samma problem består. Jag förstår att folk här kanske är trötta på att läsa skit som detta och jag förstår även att det kan ha en tendens att bli lite av en echo chamber då jag tolkat det under åren att denna sub generellt är ganska lagd åt höger men jag måste ventilera någonstans. Jag kom inte på något bättre ställe.
Mina vänner är inte mycket till hjälp på den fronten. Hälften har "gett upp hoppet" och andra hälften skulle bli upprörda om de hörde vad jag faktiskt hade att säga. Men det känns så.. hjälplöst. Så frustrerande. I Sverige blir såna som jag skyllda på för att man tycker något är dåligt med läget. Det är killar i min ålder som blir påhoppade, som blir rånade, det är tjejer i min ålder som blir trakasserade. Alla vet det, men ingen säger något. Flera jag känner som är extremt vänster har upplevt samma sak (såklart) men det är som de blundar för det. "Ortenkillar" säger de, eller i vissa fall bara "killar". Det är killars problem att det är som det är och sen är *jag* naiv för jag inte tycker att så är fallet.
Jag är trött på att behöva passa mig vem jag tittar på ute på stan, på pendeln, på tuben. Jag är trött på att jag blir satt i samma grupp som ortentuggare från Husby bara för jag är kille. Jag är trött på att höra och läsa om skjutningar, våldtäkter, gängbråk, personrån och misshandel för att sedan blunda för problem, för det är väl det man gör bäst som svensk? Man är naiv.

Jag har under sommaren rest runt till vissa orter i Sverige där jag spenderat tid som liten som alla varit trevliga, mindre samhällen än det jag ävar van vid men har samtidigt kunnat finna det fina i att bo i en mindre stad/by. Jag kan fortfarande förstå det men måste erkänna att jag även var lite nyfiken på hur det såg ut angående det som resten av inlägget handlat om då jag alltid antagit att det mest varit ett storstadsproblem. Men nej, i stort sett överallt har jag sett samma grej. Samma personer som står och tuggar, röker, stirrar och skriker. Jag tror ni alla vet vad för sorts människor jag menar.
Med det sagt så vill jag egentligen låta det gå osagt men känner att förtydligande är nödvändigt i vilket fall: självklart är jag medveten att det inte är ett rasproblem. Den som värderar en hudfärg eller etnicitet lägre än andra är inget annat än korkad, men det är inte heller det jag försöker säga. Invandrare finns överallt i världen och det är inte något dåligt i sig, men så som Sverige har skött det de senaste 20-30 åren måste vara nära till det absolut sämsta sättet för ett land som vårt. Jag hade velat vara en socialdemokrat som satte landet och folkets bästa i åtanke men jag känner inte att jag kan det. Jag känner att det är naivt och korkat att i denna stund tycka att saker ser bra ut, och att inte kunna se orsaken.
Trots det vet jag bara inte vad man ska göra åt saken. Jag känner mig frustrerad och bitter över det. Visst, jag kan leva mitt liv och det kommer jag göra, men jag vågar lova att jag hade vart bra mycket gladare om jag slapp oroa mig för att få ögonkontakt med fel person, eller bli knivhuggen om jag står upp för mig själv när jag för 50:e gången blir kallad för "fuckin suedi". Och jag vet att det finns fler som känner som jag.
Jag vill verkligen inte vara rasist. Alla människor är i grund och botten lika mycket värda och jag vill inte döma någon p.g.a hur de ser ut. Men ibland kan det inte hjälpas.
Tack för mig
submitted by poliwhirligigsaw to sweden [link] [comments]


2017.02.24 10:20 imgurgi Det största problemet med Sverige

En fredagstanke. Ska försöka vara stringent men lovar inget.
Vi vet att människor i regel agerar för att uppnå maximal nytta för sig själv (och sina närmaste). Detta är naturligt och bra och behöver inte innebära Ayn Rand-ig egoism eftersom "nytta" inte automatiskt är pengar eller resurser utan kan lika gärna vara "goda känslor från att hjälpa någon", "lugn och ro" eller "uppmärksamhet". Men jag ville egentligen inte diskutera filosofi eller etik.
Vi vet också att alla konflikter går att härleda till att en persons jakt på "nytta" inte harmoniserar med en annan persons motsvarande. Då blir det konsekvenserna som spelar all roll, jämfört med vad bakomliggande eller inre incitament råkar vara.
Min tanke är då: går inte (nästan) alla allvarliga problem i Sverige att spåra tillbaka till att vi blivit ett ovanligt krav- och konsekvenslöst land? Det handlar såklart inte om SDs "invandring" eller vänsterns "ojämlikhet".
Lite vardagligare företeelser: * Om en liten kille i skolan kallar tjejer för hora eller mobbas och det bara slutar i något sorts "ni vet ju hur killar är" från lärare, varför skulle han agera annorlunda? * Om vissa skolkamrater inte drar sitt strå till stacken i grupparbeten et c men ändå får godkänt, varför skulle hen agera annorlunda? * Om en av dina kollegor myglar med sina timmar men inte får sparken, varför skulle hen agera annorlunda? * Om grannen fuskar med bidrag/försäkring/whatever men aldrig kommer åka fast (och OM det råkar hända blir det bara en smäll på fingrarna), varför skulle hen agera annorlunda?
Eller lite större händelser från de senaste åren: * Om ett gäng bränner bilar och kastar sten mot polisen och det inte blir några märkbara konsekvenser, varför skulle dom agera annorlunda? * Om en flykting får höra att om man säger att man kommer från Syrien, är 16 år gammal och egentligen inte behöver bevisa något av detta utan får PUT och "fullservice" i Sverige, varför skulle han agera annorlunda? * Om en korrupt fackpamp vet att det inte blir fängelse utan bara en pudel och nåt annat kompisfixat jobb på någon annan myndighet eller verk, om hen mot ALL förmodan nu skulle åka fast, varför skulle hen agera annorlunda?
Till sist några exempel på riktigt läskiga saker: * Om en journalist inte upplever några märkbara konsekvenser av att ljuga eller förvrida sanningen (på sin höjd en liten notis), varför skulle hen agera annorlunda? * Om ett gäng finansvalpar (eller -gubbar och -gummor) inte upplever några märkbara konsekvenser av att ta enorma risker med kundernas pengar (staten kommer ju hjälpa till om allt skiter sig), varför skulle dom agera annorlunda? * Om en främmande makt vet att det inte finns några märkbara konsekvenser av att göra intrång, varför skulle dom agera annorlunda? * Om en politiker vet att det inte finns något tjänstemannaansvar utan hen kan i princip ägna sig åt ett ideologiskt experiment på en hel befolkning och det värsta som kan hända är att personen inte blir omvald, men får pension och nåt annat jobb ändå, varför skulle hen agera annorlunda?
Det här går såklart inte att lösa på Reddit, men är det någon som håller med, har en förklaring (spekulera är roligt) till varför det blivit så här och vad som går att göra åt det (annat än att tidigt lära sina barn om handling och konsekvenser)?
submitted by imgurgi to svenskpolitik [link] [comments]


2012.05.25 21:27 redjohnsayshi Sweddit, jag behöver er hjälp!

Jag skickade in den här novellen till en tävling. Skulle ni kunne ge mig lite feedback? :)
"När Mark föddes trodde alla att han skulle gå i sin pappas fotspår och bli en framgångsrik republikansk politiker i Houston, Texas.
Under sin uppväxt fick han lära sig vad man som representant för ’the Republican Party’ borde gilla, ogilla, tycka och undvika. Men framför allt: Vad som, i stora drag, var rätt och fel. George Bush, religion (men ingen annan än kristendomen) och patriotism är några av sakerna som dessa människor skulle stämpla som ”rätt”, medan saker som homosexualitet, egna åsikter och protester mot Irak-kriget inte var särskilt populärt.
Han hade inga problem med att uppfylla de krav som ställdes på honom, han var duktig i skolan och hade många kompisar. Problemen började när han kom upp i tonåren och kände sig mer dragen till killar än till tjejer.
Han såg inte detta som ett problem på grund av isoleringen som omger familjer med starka religiösa/politiska åsikter; Eftersom alla runt omkring honom passade perfekt i den färdiga mallen för en ”perfekt medborgare” trodde han inte heller att det skulle vara något annorlunda med honom. När hans kompisar skaffade flickvänner upptäckte han att han också ville känna en sådan närhet, problemet var att han ville ha en pojkvän. När han upptäckte hur han egentligen kände gick han in i en fas av förnekelse och koncentrerade sig mer än någonsin på politiken, hans pappa tog det som ett gott tecken och ordnade en praktikplats åt sin son hos en lokal tv station för att han skulle lära sig hur man uttrycker sig i medierna. Där blev han hopparad med en kille han genast fattade tycke för. Efter många om och men kom det fram att Eric, som han hette, kände likadant och att han hade tackat ja till praktiken för att göra sin familj nöjd. De följande månaderna var det nästan omöjligt att skilja dem åt.
Åren gick och Mark blev en framgångsrik politiker, alltid med Eric vid sin sida. Ingen visste om deras förhållande och de hade ingen tanke på att berätta. Varje gång de var ensamma i Erics lägenhet kände Mark en trygghet som han inte skulle ha fått uppleva med någon annan. Tillsammans med Eric var han trygg. Han kunde vara sig själv. Han behövde inte tänka på vad han sa; Eric skulle älska honom ändå. Erics lägenhet var den platsen de bara behövde bry sig om varandra.
Den var deras frizon."
submitted by redjohnsayshi to sweden [link] [comments]